Stans kortaste blogg

Barn, de är egoistiska, hagalna, avundsjuka och våldsbenägna. De är också mjuka, sårbara, optimistiska och tillitsfulla. Vuxna är bara barn med skal på. Vill du veta något om varför människor är värda att älska, se på barnen.

Nu är det vetenskapligt bevisat: Jag är en fuskare, en satans VAB-fifflare.
Det är nämligen så att vi har ett antal barn i familjen och de blir givetvis sjuka då och då. Jag har då lagt märke till att ju mer jag drar på mig frånvaro för VAB, desto mer sällan sjukskriver jag mig själv.
Nu har jag till min fasa läst att detta mönster - ju mer VAB, desto färre sjukdagar - är ett säkert tecken på missbruk av föräldraförsäkringen. Att man av ekonomiska skäl tar ut VAB i stället för att sjukskriva sig. Detta samband har på senare tid lyfts fram i flera medier som ett tecken på utbrett bidragsfusk och ingen har ifrågasatt resonemanget, så då måste det väl vara sant?
Tänk, så snopen jag blev. Jag har ju gått och trott att det hängde ihop på så vis, att om det blir mycket VAB-frånvaro under en tid, så tycker jag helt enkelt inte att jag har tid att stanna hemma när jag själv blir krasslig utan går till jobbet ändå. Men om Hanne Kjöller m fl har rätt, så har jag alltså i själva verket hasat runt hemma i inbillad friskhet och tagit hand om inbillade barn. Och det är väl klart att Hanne har rätt?

Du böjer huvudet över matkassen och ditt hår glänser mörkt. Din profil är sig lik, bara en liten aning lösare under hakan men lika vacker , ja, vackrare av allt vi har gått igenom. Jag tar ett steg närmare och kysser din kind. Du vänder dig halvt emot mig och kysser mig lätt på munnen medan min hand glider över din sida och höft, känner de ljuvliga kurvorna. Jag kramar om dig och känner din doft, handen glider upp under din tröja till ryggens mjuka hud.
"Pappa! Mamma!" Två barn rycker svartsjukt i våra ben. Vi tittar ned på dem och sedan på varandra - och vi skrattar tillsammans igen.

Ett par gånger i mitt liv har jag skämt ut mig riktigt, riktigt ordentligt. De hör till det mest spännande som hänt mig, en tredubbel överraskning: Först att jag kunde stå upp och se folk i ögonen trots det som hänt. Sedan hur villigt de omkring mig accepterade och gick vidare. Men ett litet fåtal kunde inte det och den tredje överraskningen var, att det var inte de man förväntade sig. När en annars blyg och korrekt kvinna plötsligt blev varmt och roat medkännande, blev en fladdrigt bohemisk ung man lika plötsligt moralistisk och avståndstagande.
Så litet vi vet. Människors stil och attityd säger ingenting om vilka de är när saker ställs på sin spets 

Jag har absolut ingenting emot folk som kör BMW, Mercedes, stadsjeepar, dyrare modeller av Saab och Audi m m - så länge som de jävla brackorna inte får för sig att de äger vägen också, eller hur?

Det är inte nödvändigtvis mansgrisigt att bara vilja sätta på någon.

Att vara snäll och god ger inga pengar, gör en inte berömd och är framför allt inte någon brudmagnet. Man kan inte ens skriva det i sitt CV utan att framstå som en komplett idiot.