Konsensus
"Egentligen är vi nog överens", säger folk. Vi är fan inte överens! Alla har sin egen vinkling och det måste vi leva med.
Jag är emot att vara överens.
Jag är konsensus-kritisk och dras till dissensus. Det är ju det som är det roliga, när människor är säregna med eget tycke och tänk och att utvecklas i spännviden mellan personerna. Hellre det än att gå ett varv till inom en delad ram.
Det är också min grundinställning - även om det i många vardagssituationer kan vara praktiskt att inte vara för utmanande. Låt oss säga att jag kan ställa upp på konsensus om situationen/relationen/frågan inte är så viktiga för mig men annars...jag trivs bättre med människor som är direkta och ibland litet kantiga än med de genomsmidiga.
Ja, det är inte så att jag driver fram skiljaktigheter för deras egen skull och det är inte alltid jag luftar min avvikande åsikt, utan låter det bero för att det inte känns som att det finns något att vinna. Men särskilt kul har är det inte med för mycket samma.
I så fall är det nog bäst att sätta punkt här, för den här saken tycker vi för lika om. ;-)
