Ideologi #1

Jag har "politik" med bland kategorierna på min blogg men har inte skrivit så mycket om det, bara ett par små nedslag i enstaka frågor. Det finns ju så många som bloggar om politik och är mycket mer insatta. Jag, jag är en sån där som inte vet riktigt, tycker att å ena sidan si och å andra sidan så...

Men ibland tänker jag att just därför borde jag kanske skriva om det. För att reda ut mina tankar. För att politik är alldeles för viktigt för att lämnas åt dem som tror att de redan vet. För att "ingen kommer undan politiken" och att sjuttiotalsvänstern hade alldeles rätt i att "det privata är politiskt".


 När jag har röstat har jag oftare hamnat litet till höger om blockgränsen än till vänster men det beror nog mest på den liberala ryggmärgsreflex som jag fick av att växa upp i ett medelklasshem med borgerligt sinnade föräldrar. Sanningen är att ideologiskt känner jag mig väldigt kluven mellan ett vänster- och ett högerperspektiv och det känns bara tydligare ju äldre och mognare jag blir.

När jag säger "höger" menar jag liberalism. Inte gammal hederlig konservatism, som aldrig har lockat mig och i dagens Sverige knappast är synlig utanför moderaternas bakre salonger. Och med liberalism menar jag just det - inte nyliberalism, som väl en gång betydde någonting men nu bara är ett skällsord som Vänster använder om Höger, inte socialliberalism, som mest känns som något som folkpartiet tog till för att tala om att de var något annat än moderaterna när dessa började profilera sig som liberaler under sent sjuttiotal.

När jag säger "vänster" menar jag demokratisk socialism, inte kommunism, som ligger om möjligt ännu längre från såväl mitt hjärta som svensk mainstreamdebatt än den klassiska konservatismen.


Om den sortens kluvenhet som jag känner skrev Katrine Kielos i ett månadsgammalt inlägg i ämnet vilken debattaktik vänstern bör använda framöver:

"Höger respektive vänster är två i hög grad varandra uteslutande synsätt på världen, människan och samhället. Mittenväljare kännetecknas av att deras kognition hoppar mellan att tänka utifrån vänster-värderingar och höger-värderingar (de är bikonceptuella). Vilken del av deras kognition som för tillfället är aktiv avgör vilken position de tar i en sakfråga."
Geten skulle vilja invända att ja, visst handlar det om två skilda perspektiv men jag hoppar inte mellan dem utan erkänner att båda perspektiven har sin giltighet på samma gång. Vänster/höger handlar för mig om en målkonflikt - men inte mellan olika individers/partiers/ideologiers mål utan mellan olika och sinsemellan delvis motstridiga önskningar och drivkrafter som jag och, tror jag, alla andra människor bär på.


Vänster står nämligen för mig för allas vårt behov av trygghet, för att se och reagera på orättvisor och känna empati med dem som drabbas av dem, för en positiv tro på att det går att designa ett samhälle; om vi kan se att något är fel så kan vi också göra något åt det ifall vi hjälps åt. Höger står för mig för behovet av äventyr och utmaning, för att hellre vilja ha en rabatt med många sorters blommor än en stor rosenbuske, för att egennyttan inte bara är en ful gökunge utan en del av vår livskraft som måste tas tillvara. Båda perspektiven rymmer en sanning, de är som politikens yin och yang, och jag har svårt att tro att ett samhälle kan levas och frodas baserat på bara ett av dem. Jag har i alla fall ingen lust att leva i ett sånt samhälle.


Jag hyser också misstänksamhet åt båda hållen.

Jämlikhet, ekonomisk demokrati, fördelningpolitik, det låter ju bra. Det är bara det att all mänsklig erfarenhet säger att hur man än skriver reglerna finns det alltid köttgrytor och det finns alltid några som är bättre än andra på att ta sig fram till dem. Och som hittar genvägar. Med andra ord - det kommer alltid att vara någon som lägger beslag på paradlägenheterna vid Strandvägen och jag blir inte gladare om de är fackpampar än om de är Skandiadirektörer. Eller vice versa heller, för den delen.

Å andra sidan, det låter ju piffigt att säga att inkomstklyftor är bra eftersom kapit...förlåt marknadsekonomin belönar efter förtjänst och det ger incitament och multiplikatoreffekter och whatnot så att alla får det bättre i slutändan. Men herregud, titta på dem som kör omkring i de tjusigaste bilarna. Titta hur många astronomiskt prissatta villor som utannonseras varje vecka i stockholmstidningarna. De som har så mycket pengar, hur många har det bara för att de är så väldigt mycket duktigare än alla andra och hur många har haft hjälp av t ex tur eller mindre skrupler eller att de råkar känna rätt människor? Vari ligger samhällsnyttan med det och vad hände med "efter förtjänst"? Förklara det, och om orden "social kompetens" ingår stryper jag dig. Nej, jag skojar bara och förresten kan man inte strypas via nätet - men ändå.


Jo, jag är medveten om att jag delvis argumenterar på neanderthalnivå men det här är bara en liten bloggkrönika, inget partiprogram. Kärnan i min uppfattning är att jag tror att livet är för komplext för att kunna fångas av en enda ideologi. Vänster och höger behövs båda två. Kraft och motkraft. Dessutom finns det frågor där inte ens dessa två tillsammans räcker till.


Slut för idag - men jag ska tänka vidare en annan gång.

Kommentarer
Postat av: bless

Lustigt är det för jag tänker nästan som du, men skulle nog beskriva mig som vänsterinriktad anarkist mer. Även om vi tänker elativt lika. Jag tror också mycket på värdet av egennyttan och vikten av att få följa sitt hjärta, men att det ändå måste gå att värna allt det som kräver omsorg.

2007-09-26 @ 07:55:10
URL: http://blessathome.blogspot.com
Postat av: bless

eller kanske anarkistiskt vänster inriktad...

2007-09-26 @ 08:05:40
URL: http://blessathome.blogspot.com
Postat av: TheHolyGoat

Lustigt, ekar jag, att du nämner anarkism...i tonåren var min hållning nästan anarkoliberal men sedan insåg jag att det inte var svaret på allt. Jag vet inte riktigt vad man ska beskriva mig som nu...vänsterliberal kanske? Men det är rätt intetsägande.

2007-09-26 @ 08:33:39
Postat av: carulmare

Det är väldans så många anarkister här finns...! :) Som ung hade jag en flirt med kommunismen... men jag gick aldrig med i någon förening... och jag skrev mitt slutarbete om inställningen till våld... bland anarkister...

2007-09-27 @ 20:08:03
URL: http://carulmare.blogspot.com/
Postat av: TheHolyGoat

Inställningen till våld bland anarkister, det låter intressant. Själv var jag inte så mycket inne på den sortens anarki. Det var nog litet mer "fri sprit och bredare trottoarer", är jag rädd.

2007-09-28 @ 15:32:19
Postat av: bless

Våldet som lösning är väl en av stötestenarna med anarkismen kan jag tycka, som annars nog känner mig ganska besläktad med den.

2007-09-28 @ 19:22:26
URL: http://blessathome.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0