Slirar i sörjan

Det vill sig inte riktigt den här veckan. Jag gick ut rätt starkt trots deppen i början, målade panelbrädor både måndag och tisdag kväll (samt kattlåderensning och litet strykning och sånt). Men onsdag och torsdag kväll orkade jag inte mer än stryka barnkläder efter att alla somnat.
Det är så med hela den här renoveringen, jag hinner nästan aldrig göra lika mycket på en kväll/dag/helg/vecka/månad som jag hade hoppats, men det är väl en del av inlärningskurvan. Tyvärr har jag en viss bakgrund i programmering och programmerare sägs ju vara bland de mest obotliga tidsoptimisterna.

Jag hann i alla fall få ett rejält utbrott över mobiltelefoner igår kväll. De senaste fem åren har jag bytt mobil mer än en gång om året i snitt, och aldrig för att jag ville byta utan för att den jag hade blivit så opålitlig att jag var tvungen. Nu har min senaste börjat larva sig också, den laddar bara upp sig när den känner för det eller så börjar den ladda men lägger av efter ett litet tag. Jag har haft flera som betett sig så, både Nokia och Sony Ericsson.
Jag föll offer för en marknadsundersökning om mobiler för ett par veckor sedan. En anonym tillverkare ville veta hur intresserad jag skulle vara av en särskilt vätske- och stöttålig mobil, vilket bl a skulle vara praktiskt under utövning av extremsporter, och av att för en extraavgift få tillgång till ett mer omfattande garanti- och serviceprogram.
Jag ville svara att det vore betydligt mer intressant för mig om de kunde tillverka en mobil som klarar helt vanlig varsam användning utan att börja fjanta sig efter ett par månader. En som inte får för sig att den inte vill bli uppladdad när det är mitt i natten och man behöver den nästa morgon. I den situationen hjälper inget garantiavtal. Men det fanns det ingen plats för att skriva.

Jodå, jag förstår affärsmodellen. Mobiltelefonin utvecklas hela tiden, så det går ut på att man ska byta ofta och därför kommer kvalitet och hållbarhet efter design och muppiga finesser. Men även om man är en sådan prylfetischist att man tvångs- och rutinmässigt mässigt köper ny mobil inom sex månader efter den förra, så vill man väl att den ska funka den lilla tiden i alla fall? Inte vill man plösligt bli onåbar under något kritiskt helgarbete?
För övrigt tycker jag att det är osmakligt med en så extremt slit-och-slänginriktad affärsmodell i dessa tider. I-världen dumpar årligen massatusentals ton elektroniksopor i tredje världen. Mobiltelefoner är visserligen små men i de miljoners miljoner som går åt årligen blir det en hel del metaller och annat godis som gissningsvis tas tillvara i ganska liten utsträckning.

Kommentarer
Postat av: Inga M

Vi har också problem med uppladdningen av Ericsontelefoner. Men det brukar fungera om man lägger dem på sidan när de ska ladda upp. Detta upptäckte gubben av en ren slump och det går ett tag i alla fall. Men annars är det här med mobiler ett mysterium. Jag skulle var nöjd med färre finesser men större driftsäkerhet och tydligare enklare hantering.

2007-11-17 @ 12:23:06
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: TheHolyGoat

Lägga på sidan, det har jag aldrig provat! Kan vara värt att testa även om den här råkar vara en Nokia.
Vår lokale telefoninköpare (på jobbet alltså) trodde att det kunde vara laddaren så han beställde en ny. Vi får se...

2007-11-19 @ 13:08:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0