Stans kortaste blogg

Hemma med tre krassliga men gladlynta barn på förmiddagen. Mellanmål har serverats och alla sitter vid bordet.
Storebror, c:a fem år, frågar om de ska till dagis i morgon och ett samtal börjar, som jag återger här med vissa förenklingar (oundvikliga småbarnsupprepningar borttagna etc):

"Nej, alla är lediga i morgon. Inget dagis och inget jobb, ingen skola heller."
"Varför det?"
"Det är Kristi Himmelfärdsdag."
"Varför det?"
"Man firar minnet av dagen när Jesus for till himlen. "
"Sitter han på ett moln?"
"Nja, han är väl hos Gud. Om man tror på såna saker, du vet."
"Ja ka bli en tågel", inskjuter lillasyster, tre år.
"Ska du bli en fågel?"
"En människa kan inte bli en fågel", tillrättavisar storebror.
"Neej", säger jag, "men...det finns faktiskt människor som tror att när man dör så föds man igen som en annan människa eller ett djur, till exempel en fågel." Jag berättar kort om hinduerna och själavandring.
"Så dom kan bli fåglar", konstaterar storebror.
"Nej, dom tror att alla människor kan bli det", förtydligar jag. "Folk tror på olika saker."
Storebror vänder sig mot fönstret.
"Jag tror att Jesus står uppe på ett moln och tittar ner", säger han.
"Ja ka bli en tågel", upprepar lillasyster. "Ja ka ta alla myror - tå här." Hon visar med armarna hur hon breder ut vingarna framför sig och skyfflar upp småkrypen.
"Ska du plocka upp alla myror när du är fågel?"
"Ja ka ta myrona ti tranden."
"Ska du ta myrorna till stranden? Ska myrorna bada?" Hon nickar.
"Ja ka åttå bli fågel", skrattar lillebror och klättrar upp i mitt knä. "Åttå pappa."
"Ska jag också bli fågel? Ska vi flyga tillsammans då?"
"Åttå ja", säger lillasyster.
"Och jag", säger storebror. "Jag ska fånga en mask."
De kommer på att mamma och storasyster, som inte är närvarande, också ska bli fåglar. Och vi ska flyga tillsammans allihop. Som en fågelfamilj. De blir upprymda av fantasin, hojtar och skrattar.
"Fast en människa kan inte bli en fågel", säger storebror till sist. "Dom har fel."
"Nja", säger jag. "Människor tror olika saker om gudar och sånt och om vad som händer när man dör. Men man vet inget. Man kan tro på en sak men man vet inte att dom som tror något annat har fel."
"Men jag vet", säger storebror.
"Vet du?"
"Jag vet att en människa kan inte bli en fågel."

Men jag kan inte skaka av mig bilden som mina små gav mig. Bilden av ett annat liv där jag, Hon och våra barn tillsammans pilar över himlen som en liten fågelflock. Bilden som känns både vemodig och värmande.