Barnavård

Sjuka barn igen, alla fyra samtidigt den här gången. Det var bara två veckor sen sist men annars har det varit en ganska lindrig vår i det avseendet. Jag var hemma med dem hela dagen igår och ska hem nu efter lunchen också.
Under mina första år som pappa kändes det alltid så jobbigt att oplanerat vara hemma med barn. Jag var alltid kluven. Visserligen tyckte jag om barnet - jag talar om tiden när vi bara hade ett - och det var gosigt att umgås och allt det där. Ändå kände jag mig stressad hela tiden. Borde vara någon annan stans.

Det känns annorlunda nu. Min inställning har ändrats, jag antar att jag gradvis har anpassat mig. Idag känns det roligt att jag ska åka hem till dem. Jag kommer att vara där även i tankarna.
Jag tror att det som har ändrats är min självbild. När jag växte upp på 70-talet hörde jag trots Hoa-Hoa-kampanjerna aldrig talas om någon vanlig man som var hemma och tog hand om barn. När jag tänkte på vad jag skulle göra som vuxen funderade jag aldrig på att jag kanske en dag skulle vara hemma och ta hand om barn.

Jag tror att jag har det här gemensamt med många män i min generation och förmodligen med många som är en hel del yngre också. Som barn och tonåring bygger man upp en självbild och om blivande föräldraskap är frånvarande eller perifert i den, så tar det ett tag att anpassa sig när det  blir verklighet. Så enkelt då att glida undan och ta den enkla vägen om man har en partner som är mer redo att ta ansvar.

Jag tror att det är sånt som gör att män fortfarande enligt all statisktik tar mindre ansvar för barn och hem än kvinnor gör. Jag tror inte, som t ex forskaren Annika Dahlström gör, att det beror på att män skulle vara rent genetiskt olämpliga för sådant. Man behöver inte alls ta till såna förklaringar; det räcker så bra med hur jag och andra har påverkats av schabloner, kulturella mönster och förbilder - eller rättare sagt brist på förebilder.

Det är därför (förutom att det är trevligt för mig själv och förhoppningsvis för mina barn också) som det känns viktigt att ta de här VAB-dagarna och att vi delar dem hyfsat lika, hustrun och jag. Jag vill försöka bidra till att mina pojkar och flickor får växa upp till vad de själva vill vara utifrån sin egen personlighet, inte till vad de förväntas vara p g a vad de fötts med mellan benen.

Kommentarer
Postat av: henrik

Jag tycker inte att det spelar någon roll om mönstren är biologiskt eller socialt betingade. Det viktiga är ju att vi väljer hur vi vill ha det. Jag är helt övertygad om att både socialt och biologiskt tryck går att bortse från med lite övning.
Ha en trevlig eftermiddag tillsammans med dina barn!

2007-05-30 @ 12:35:31
URL: http://blogg.expressiv.se
Postat av: Manon

Håller med Henrik här i grunden! Vi människor är så mycket mer än bara biologi. Anpassningsbarheten är vår styrka.
Bra att du har ändrat inställning:)!

2007-05-31 @ 15:59:08
URL: http://manon.blogg.se
Postat av: Visionary soul

Jag tror som du - att det inte finns någon genetisk förklaring som skulle innebära att pappor skulle vara sämre på att ta hand om barn än mammor... jag tror på uppfostran och individuell läggning. Jag tycker att varenda människa som själv haft små barn borde ha märkt att föräldrar är olika... och att pappor inte generellt är mindre engagerade i sina barn. Dahlström kanske inte har egna barn?
Sedan vill jag säga att "hemma med sjuka barn" inte ingick i min bild av mig själv i framtiden heller... det är mycket (det mesta?) kring föräldraskapet som bara inte går att föreställa sig innan man har levt nära inpå barn. Även som mamma kände jag mig stressad när jag var "tvungen" att vara hemma med min dotter när hon var sjuk och liten... oavsett kön så finns det ett krav på att prestera jobbmässigt som jag tror är svårt att hålla ifrån sig när man är ung. Tur att man blir lite klokare (och lugnare) med åren! :-)

2007-06-03 @ 22:11:43
URL: http://visionarysoul.blogspot.com
Postat av: TheHolyGoat

V-Soul, det stämmer - jag har fått en litet mer, ska vi säga, nyanserad inställning till jobbets krav med åren och det gör det förstås också lättare att njuta av VAB:en.
Henrik, håller med dig, för min egen del spelar det mindre roll om det är biologiskt eller socialt så länge som jag lyckas sätta mig över det.
Däremot tycker jag att det spelar massa roll på ett mer allmänt plan när en som Dahlström på biologisk grund hävdar att det är direkt olämpligt att mannen tar hand om barnet under den första tiden...jag tror t o m att hon skrev första levnadsåret.

2007-06-04 @ 17:30:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0