Tack snälla vaddå?
Det används flitigt här i Stockholmstrakten men för eventuella läsare från landsändar där det inte förekommer kan jag berätta att det är ett slags standardfras som hasplas fram med ljus röst och betoningen på "snälla" när någon t ex håller upp en dörr, skickar saltet eller talar om vad klockan är. Man säger alltså inte "tack, snälla Hugo" eller "tack, snälla du" utan bara "tack snälla". Det sägs av kvinnor, inte alla kvinnor men många och aldrig av män.
Första gången jag hörde "tack snälla" var för omkring tjugo år sedan. Då var det unga flickor som sade det. Sedan dess har uttrycket både följt med upp i åldrarna och levt kvar bland de yngre och används nu av allt från tonåringar till kvinnor på fyrtio plus (dock mindre utbrett bland de senare).
Om det nu ska finnas en särskilt tack-fras för kvinnor - vilket är tvivelaktigt redan det - varför denna? "Tack snälla" låter barnsligt, särskilt med den där ljusa rösten som det alltid uttalas med. Hos de lite mognare brukarna blir det en underlig kontrast men det är värre med de yngre kvinnorna - i deras mun låter det självförminskande, nästan underdånigt. Jag vill inte vara någon språkpolis men om mina döttrar någon gång lägger sig till med det här uttrycket kommer jag absolut att säga vad jag tycker om det.
Tack snälla:)
Här är det inte så vanligt, i den skånska back wood där jag befinner mig, men en del av mina arbetskamrater med balkanbakgrund säger det. Och de är de enda som använder det, så jag trodde att det var någon direkt översättning av något av deras uttryck. Särskilt som frekvensen avdet blir högre ju mer irriterade de blir, så har det fått en väldigt lustig klang i mina öron. Ungefär som : Lägg av din idiot! inklämt i en artighet.
Balkanbakgrund, jaha - nej, här är det "vanliga" svenska flickor/kvinnor som säger det. Möjligen kan man säga att det är rätt "snälla" flickor. Medelklass, typ.
Det är inte så att de där medarbetarna har vistats här uppåt landet och fått i sig uttrycket här?
Vilken intressant reflektion! :-) Från den nordliga landsänden kan jag inte säga att jag känner igen det heller, kanske umgås jag med för få kvinnor i alla åldrar utom 16-årsåldern... ;-) Och 16-åringarna säger "tack", men verkligen inte "snälla", och särskilt inte med den menlösa betoningen! Jag tycker att du har helt rätt, det låter som om ett slags kvinnlig frivillig underordning är på frammarsch hos er, om det är så vanligt som du säger. Det låter verkligen som "klappa mig, jag är en söt cockerspanielvalp, bli inte arg på mig"... huga! Absolut ska du prata med döttrarna om det, ifall de skulle lägga sig till med det...
För mig låter det inte så illa. Men jag har kanske inte hört det så ofta, inte hunnit tröttna på det. Jag tror inte att det är något vanligt uttryck bland oss finlandssvenskar. Ändå har jag hört det och utan att tycka illa om det. Jag tror jag har tänkt att dethär uttrycket kan man använda, när man verkligen känner sig tacksam. Att det är därför man stannar upp vid snälla, för att betona det.
Nu fick jag en ny tanke. Jag undrar om det kanske är den underliggande känslan som du har reagerat på. Den som har sagt 'tack, snälla' har kanske gjort det utan att tänka på det, utan egentlig tacksamhet. Kanske var det till och med ett omedvetet försök att ställa in sig...?
Och då är vi förstås tillbaka igen vid rädda flickor... :)
Carulmare, kanske är du något på spåret. Jag tänkte själv - när jag läste igenom mitt inlägg - att min irritation kändes litet oproportionerlig. Som om det jag egentligen har hängt upp mig på var något i det här som jag inte riktigt kan sätta fingret på, något underliggande.
"Underordning" skrev V-soul och det är ett nyckelord. Men när Carulmare skriver "utan att tänka på det, utan egentlig tacksamhet" tänker jag att de är också nyckelord. De flesta människor underordnar sig i vissa situationer (mer eller mindre ofta och av mer eller mindre goda skär). Men här handlar det inte om underordning de facto utan som en slentrianmässigt intagen pose. Kanske är det det som stör mig, att underordning än i dag är en så gångbar strategi för unga kvinnor att de kan vifta med den utan att ens tänka på det.
Eller så läser jag bara in för mycket i alltihop, den misstanken kan jag inte heller frigöra mig från...
