Mano a mano
Händer är personlighet. I morse såg jag en ung kvinna som stod och väntade på T-banetåget. Hon rökte en cigarett med sin smala, gracila hand, mjukt och sirligt och samtidigt kontrollerat och självmedvetet. Tangentbordsråttor som jag har spända och rastlösa händer. En gammal hantverkares grova händer rör sig sparsamt och ändamålsenligt och kan applicera stor kraft med en anspänning som knappt syns.
Sedan finns alla de individuella märkena, minnena. Det trettiotvå år gamla ärret av en vass skärva på min tumme. Den tjocka förhårdnaden som kommer av ovanan att tugga på mitt ena lillfinger när jag tänker intensivt.
Händer är subjekt. När vi smeker är det händerna som rör sig, andra kroppsdelar tar emot. När hand rör vid hand summerar människor sin relation: Mötet kan vara formellt, svalt, hjärtligt, tröstande, flirtigt, erotiskt - ofta flera saker samtidigt. Men händer är också kontroll och inblandning från att vi läggs på skötbordet och vidare genom livets alla pekande hela händer. De kan till och med vara hot. Den hemliga organisation som utlöste första världskriget kallade sig Svarta Handen.
Jag vet inte om jag tycker att händer är så vackra. Det finns säkert dussintals kroppsdelar som jag föredrar rent estetiskt. Men de säger mycket, även till den som inte behärskar teckenspråk.
en gång befann jag mig på en utbildning, där en av övningarna var att undersöka en annan persons hand. Undersökningen bestod i att hålla den andra personens hand och känna exakt hur den kändes. Därefter var nästa uppgift att sträcka in sin hand genom ett skynke och ta alla de andra kursdeltagarna i hand, utan att se vem. Dessutom skulle man säga till när den hand kom man hållit och känt. Jag tror att vi känner efter taktilt alldeles för lite ofta. Bland det vackraste jag vet är människor som känner med sina händer. Man kan se hur de upplever vad de har i händerna och jag tycker det är oemotståndligt. Jag vill vara i deras händer:)
DEN övningen har jag aldrig varit med om. Synd, den låter intressant.
Hm, ja, händers rörelser är nog vackrare än händerna själva, kanske..?
Du noterar så intressanta saker... Händer är vackra, tycker jag, ofta "talar" de utan hand-ägarens aktiva medverkan, och då menar jag inte bara att de viftar på eget bevåg utan också att de helt enkelt ser ut... som de gör. Jag tycker att händer är en oerhört intim kroppsdel att beröra - säkert för att man har så otroligt tätt mellan känselreceptorerna i händerna. Att skaka hand känns inte intimt, men att sakta beröra en annans hand... då är man verkligen öppen och sårbar! Så övningen som Bless skriver om - den skulle jag inte alls vilja göra, med människor som jag inte står nära och känner mig trygg med!
Med mig är det nog nästan tvärt om, att övningen låter lockande därför att jag egentligen skulle vilja våga röra vid folk mer än jag gör.
