Lösa noteringar, tisdag morgon
På dagis i morse satt den en lapp upptejpad på ett skåp. Där stod ett utdrag från ett samtal igår.
A (vår mellanpojke, 5): "Vet du X, jag är kär i asfalt."
X (jämnårig flicka): "Och jag är kär i dig."
Han håller stilen, vår lille charmör. Om ni undrar över asfalten så har det gjorts ett mindre gatuarbete nära dagis och våra tre små blev väldigt fascinerade av asfaltering och frågar en massa om det.
Det är många små intressanta och roliga samtal man får lyssna till nu. De konverserar verkligen när de leker. Lösryckta repliker flyger förbi medan man skyndar runt för att röja av frukostbordet och plocka i ordning och det är inte förrän efteråt som man hinner undra vad det var för sammanhang de kom ur egentligen. Som lillflickan (3,5) i morse: "Man måste kissa länge på dagis, det stämmer."
Hon kryddar gärna talet med lillgamla vändningar som 'det stämmer'. Lillgammalt är sött vid tre och ett halvt, inte irriterande som det kan vara när de kommer uppåt skolåldern.
Jag såg på reklamen i tunnelbanan att nu finns "Vilse i pannkakan" att köpa på DVD. Vad bra, det kan jag skrämma hustrun med! Nej, inte köpa den, det vore för grymt - det räcker att jag berättar att den finns.
Ärligt, kommer NÅGON köpa den där DVD? Eller kommer den inköpas för att skrämma de nuvarande barnen - "om du inte äter upp dina grönsaker så sätter vi på "Vilse i Pannkakan?".
Så X är kär i lille sonen:)? Så gulligt! Och att han är kär i asfalt...
