Offentligt hat, offentlig kärlek
Igår åkte jag som vanligt tunnelbana hem från jobbet. Jag fick stå några stationer innan en sittplats blev ledig. Ett par stationer senare klev en ung man ombord. Han hade en öppen jacka över en svart hoodtröja och jag fick en glimt av ett tryck som fick mig att haja till. Stod det verkligen det jag trodde? Han satte sig mitt emot mig och jag fick en bättre titt. Jo, det var sant. På tröjan stod:
BÖGHATARE
Sverige
Min första reaktion var förvåning. Kan man över huvud taget gå omkring med ett sådant tryck på sig utan att bli arresterad? Är det inte hets mot folkgrupp eller något? Och var kan man köpa något sådant? Det såg inte hemmagjort ut.
Jag fick lust att fråga honom men ärligt talat vågade jag inte. Inte för att han såg speciellt aggressiv ut men man vet aldrig hur pass provocerad han skulle kunna känna sig om jag sade något. Han var inte särskilt kraftig men lång och jag hade ingen lust att få en spark i huvudet som avskedshälsning när han klev av. Det kunde ju vara en fridsam kille som inte skulle göra något sånt men det verkade synd att chansa. Bär någon en sådan tröja finns det väl en viss risk att det är just provokationer han är ute efter.
Han klev av efter ett par stationer till. När han reste sig och gick mot dörrarna åkte jackan upp baktill och avslöjade att jeansen hängde så mycket baktill att svångremmen satt nedanför skinkorna. Kalsongerna lyste vita och jag tänkte roat att om han har sådan skräck för bögar borde han kanske vara litet mer rädd om röven.
Senare, under den sista biten till fots, blev jag förbannad. På hur det skulle ha känts om jag hade varit en ung ensam bög som satt där mitt emot honom. På att om någon gick omkring med en tröja som det stod "svartskallehatare" på skulle han kanske ha god chans att åka på stryk - och även om jag inte gillar våld skulle jag inte tycka att det var särskilt oförtjänt - men "böghatare"-tröja kan man gå omkring med utan större risk.
Samtidigt undrade jag vad man kan ha för liv - ha haft för liv - om man tycker att det är så viktigt att gå omkring och hata bögar.
Senare googlade jag litet och hittade en webbsajt som inte säljer sådana munktröjor men väl T-shirts med samma tryck. Organisationen kallar sig "en nationalsocialistisk stiftelse för främjandet av svensk/vit etnicitet" och meddelar att "vissa artiklar(...)ej bör brukas utanför slutna sällskap, då dessa kan skapa missaktning från vissa individer." No shit!
I morse, på väg ut från tunnelbanan, hörde jag en klar röst längre fram i gångtunneln. "Vi har baaara varaaandra..." sjöng den. En ung man lät det som, rätt bra röst faktiskt. "...vi har ba-a-ra varaaandra", fortsatte han och avbröt sången för att utropa "Vi älskar er! Vi älskar er allihop!"
Rösten närmade sig. Det var två män i tjugofemårsåldern, antagligen på väg från någon färja. Han som omväxlande sjöng och utropade sin kärlek till alla hade en ölburk i handen, kompisen vinglade betänkligt. De gick mot strömmen som delade sig för att undvika dem. Själv log jag och tyckte att det var riktigt hjärtevärmande. Kärlek, om än aldrig så överdriven och alkoholframkallad, är mycket trevligare än hat.
