Veckans gnällhörna
Ursäkta, men nu måste jag gnälla litet igen om en sån där småsak som jag inte förstår.
"Gubbar med keps" var ett begrepp för mossighet och seg bilkörning redan på sjuttio-åttiotalet. Ja, kepsen var rentav det främsta varumärket för de nämnda företeelserna. Så hur kommer det sig att man nu, 2007, ser relativt nyblivna gubbar (c:a 60-åriga) gå omkring med keps på huvudet? Tycker de verkligen att de, bara för att de har uppnått en viss ålder, måste lägga sig till med något som de säkert själva fnös eller log i mjugg åt när de var trettio-fyrtio?
Det är väl klart att man får acceptera sin ålder men jag tycker inte att det betyder att man måste mossa till sin stil hur mycket som helst. Jag tycker överhuvud taget att det blir litet deprimerande med såna där förutsägbara stiländringar vid livets olika skiften. Ungefär som när kvinnor klipper av håret när de har fått barn, eller när akademikermän som aldrig ens hade moppe köper stor motorcykel så snart de har fyllt fyrtio.
Som alltid mottar jag gärna rättelser och påpekanden ifall det är något med det hela som jag har missat eller inte förstått. Jag är faktiskt inte bara snygg och smart utan också ödmjuk.
När jag ändå är igång kan jag ta upp två av mina just nu mest hatade uttryck. Tänkte på dem härom dagen men tyckte att det var för småttigt för ett eget inlägg. Here we go:
- Formula är engelska (och finska m m, från början egentligen latin) för formel (som i kemisk formel, inte trollformel). Men så fick någon marknadsförare för sig att det engelska ordet låter mycket ballare, så nu används det allmänt i stället för det svenska i reklam för kosmetika av alla de slag. Hörde det t o m i tvättmedelsreklam här om dagen. Visst, språkliga lån är något naturligt, men det retar mig när reklamfolk skapar onödiga lån. Och det här är onödigt eftersom det främmande ordet är krångligare och inte tillför något i betydelse. Nästan lika hemskt som den gången Ariels reklambyrå bestämde att men är en synonym för utan och dessutom mycket klatschigare ("inte rent, men ultrarent"). Men det är ju gammalt nu.
- Bloggosfären låter bara töntigare och mer slitet för varje gång DN trycker ordet. Jag är ingen jävla rymdfarare även om jag kanske är ute och svävar ibland. Hitta på något annat! (Ordet "blogotyperna" dök upp men det är väl snarare vi som skriver sånt här.) Eller låt det heta bloggosfären men sluta droppa ordet överallt i blaskan. Det här kan inte vara så nytt och hett längre, när en sån som jag håller på med det.
"Gubbar med keps" var ett begrepp för mossighet och seg bilkörning redan på sjuttio-åttiotalet. Ja, kepsen var rentav det främsta varumärket för de nämnda företeelserna. Så hur kommer det sig att man nu, 2007, ser relativt nyblivna gubbar (c:a 60-åriga) gå omkring med keps på huvudet? Tycker de verkligen att de, bara för att de har uppnått en viss ålder, måste lägga sig till med något som de säkert själva fnös eller log i mjugg åt när de var trettio-fyrtio?
Det är väl klart att man får acceptera sin ålder men jag tycker inte att det betyder att man måste mossa till sin stil hur mycket som helst. Jag tycker överhuvud taget att det blir litet deprimerande med såna där förutsägbara stiländringar vid livets olika skiften. Ungefär som när kvinnor klipper av håret när de har fått barn, eller när akademikermän som aldrig ens hade moppe köper stor motorcykel så snart de har fyllt fyrtio.
Som alltid mottar jag gärna rättelser och påpekanden ifall det är något med det hela som jag har missat eller inte förstått. Jag är faktiskt inte bara snygg och smart utan också ödmjuk.
När jag ändå är igång kan jag ta upp två av mina just nu mest hatade uttryck. Tänkte på dem härom dagen men tyckte att det var för småttigt för ett eget inlägg. Here we go:
- Formula är engelska (och finska m m, från början egentligen latin) för formel (som i kemisk formel, inte trollformel). Men så fick någon marknadsförare för sig att det engelska ordet låter mycket ballare, så nu används det allmänt i stället för det svenska i reklam för kosmetika av alla de slag. Hörde det t o m i tvättmedelsreklam här om dagen. Visst, språkliga lån är något naturligt, men det retar mig när reklamfolk skapar onödiga lån. Och det här är onödigt eftersom det främmande ordet är krångligare och inte tillför något i betydelse. Nästan lika hemskt som den gången Ariels reklambyrå bestämde att men är en synonym för utan och dessutom mycket klatschigare ("inte rent, men ultrarent"). Men det är ju gammalt nu.
- Bloggosfären låter bara töntigare och mer slitet för varje gång DN trycker ordet. Jag är ingen jävla rymdfarare även om jag kanske är ute och svävar ibland. Hitta på något annat! (Ordet "blogotyperna" dök upp men det är väl snarare vi som skriver sånt här.) Eller låt det heta bloggosfären men sluta droppa ordet överallt i blaskan. Det här kan inte vara så nytt och hett längre, när en sån som jag håller på med det.
Kommentarer
Trackback
