En halvsmält tanke

I den förrförra tråden sade jag att allt vad vi är, är vi i relation till andra - för att i nästa ögonblick ändra mig och tillägga att jag nog känner att jag är något i förhållande till tingen också. Jag skulle återkomma till det, vilket jag gör nu.

Man relaterar förstås till tingen. Alla gör det. Platser, byggnader o s v ända ner till småprylar väcker tankar, minnen, känslor, associationer. Men det var inte riktigt det jag menade. Det som händer i såna relationer händer bara i mitt
huvud och är olika beroende på vilken betydelse respektive föremål bär för mig. Svårt att säga något generellt om vem jag är utifrån det.

Men när jag arbetar med tingen för att skapa något händer något annat. (Jag förstår att "skapa" kan låta pretentiöst, som konstnärliga anspråk, men jag menar inte så. Kommer bara inte på något bättre ord.) Husrenovering, anläggning, trädgårdsarbete - jag upplever att det framkallar andra sidor hos mig. En del som finns där annars också men aldrig är så starkt som i de här aktiviteterna: Noggrannhet, kärlek till skönhet, kanske en sorts "fysisk andlighet". Hm...när jag läser vad jag just skrev börjar det bli misstänkt likt något slags sublimerad sexualitet. Men också kanske en tydligare person, klarare tendenser, mindre kompromisser. Djärvare kanske - mer benägen att börja handla utifrån en intuitiv känsla snarare än en färdig, konkret bild av slutresultatet.
Jag tror att jag tycker ganska bra om den personen.

Nå...vid det här laget börjar det kännas litet tramsigt, detta försök att ringa in något som började som en ganska diffus känsla, så jag sätter punkt här. "There was a point to this story, but it has temporarily escaped the chronicler's mind" (Douglas Adams). Kanske kan någon annan läsa ut något vettigt ur det som jag inte kan se?

Kommentarer
Postat av: henrik

Menar du att det finns drag i din personlighet som bara kommer fram i din relation till tingen?

2007-05-09 @ 10:53:10
URL: http://blogg.expressiv.se
Postat av: TheHolyGoat

Nej, kanske inte drag som BARA kommer fram då, snarare så att vissa drag blir mycket starkare och andra svagare, så att mixen och därmed helheten blir helt annorlunda. Men det känns fortfarande som "jag". Kanske nästan mer så..?

2007-05-09 @ 12:34:33
URL: http://kortast.blogg.se
Postat av: henrik

Ok, så en poäng med historien kanske ändå kan vara att det inte bara är i mötet med andra människor som man lära känna sig själv utan även i mötet med tingen?

2007-05-09 @ 22:26:19
URL: http://blogg.expressiv.se
Postat av: TheHolyGoat

Ja, jag det är kanske ungefär det jag är ute och far efter. Jag tror att man uttrycker sig själv inte bara genom vad man gör (för då skulle man kunna säga att det handlar om en kommunikation med de människor som ser resultatet) utan också hur, med vilken attityd i hjärtat liksom?

2007-05-10 @ 08:01:02
Postat av: carulmare

Ja, detdär tror jag jag känner igen. Jag kan göra något åt en annan person, tex. chefen, på det sätt som hon vill att det skall bli gjort... till en viss gräns. Det går så länge som det bara handlar om enkla saker, rutinsaker, men börjar jag engagera mig, då måste jag ha frihet. Då tål jag inga anvisningar, kan bara arbeta på mitt eget sätt, i kontakt med mig själv...

2007-05-11 @ 14:19:15
URL: http://carulmare.blogspot.com
Postat av: TheHolyGoat

Jag är litet åt det hållet. Men generellt är det nog mindre "uttryck" i det jag gör på jobbet...jag är ju i första hand där för att jag har betalt för att uppnå vissa resultat. Det stämmer dock att det finns ett samband med hur mycket engagemang som krävs. Det är svårt att vara engagerad utan inflytande över arbetet.

2007-05-11 @ 17:54:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0