Något att se fram emot
Isobel Hadley-Kamptz funderar i sin blogg över vad våra barn kan göra för att chocka oss när de kommer till revoltstadiet. För hennes egen del skulle det vara om sonen blev gammelmoderat: "Kungssången, snaps, slipover och kvasiadliga namn. Eller för all del bara försvarsvärnare och antifeminist."
Jag undrar, vad skulle jag själv kunna chockeras av?
Politiskt lär det bli svårt (om jag som Isobel på grundval av social sannolikhet räknar bort risken att något av barnen blir nasse). Jag är van vid spännvidd i åsikterna, har ett syskon som förr kallade sig kommunist medan jag själv i gymnasieåldern var med i ungmoderaterna - f ö ett bevis på att man kan ändra sig, det är ett av de få riksdagspartier som jag aldrig har röstat på.
Musik - också svårt. Pappa spelar dragspel och jag har spelat fiol. Bland musik jag kan uppskatta att lyssna på finns bl a klassiskt, rap, punk, hårdrock och jazz.
Sexualitet. Tänk om någon av dem blev bög/flata eller något annat sånt som förr kallades för "avvikande"? Tala om att sparka in öppna dörrar. Jag vet inte ens om jag är riktigt hundraprocentigt hetero själv och det bekymrar mig inte. All ömsesidig kärlek är bra kärlek.
Fylla och festande? Skulle inte tro det. Förresten, innan femton års ålder kommer de att ha hört så mycket Uppsala-nostalgi från mig och hustrun att de antagligen blir helnykterister allihop på pin kiv. Men inte ens då tror jag att jag blir chockad.
Snatta, vandalisera, klottra, slåss. Då skulle jag reagera. Göra vad jag kan för att få dem på bättre vägar. Men chockeras? Jag är inte en förälder som tror att just mina barn är immuna mot att dras in i sådant.
Nej, det är bara att konstatera: Det jag kommer att chockeras av lär komma som en ren överraskning för mig. Livet är spännande, eller hur?
Ja, dina barn har ju några år på sig att leta reda på dina ömma punkter. Jag förstår att du ser fram emot att bli överraskad. =)
Ja, de känner nog till en hel del av mina punkter redan nu...
Det hjälper i alla fall inte att vara tolerant. Det var jag, så sonen lade sig till med några intoleranta åsikter istället, när han skulle revoltera. Barn hittar alltid ens svaga punkter.... Men kanske skulle man kunna lura dem, lägga sig till med en låtsasövertygelse och få dem att rikta revolten mot den? En krigslist, en skenmanöver! :)
Ett helt batteri med låtsasövertygelser i så fall för man kan ge sig den på att var och en ska revoltera på sitt eget sätt...och jag har ju fyra ungar...
PS, Carulmare: Jag missade den där dokumentären om extrovert/introvert. Raringarna var riktigt i farten och höll ångan uppe så länge att jag glömde bort programmet. Det finns dagar när man undrar om man borde mata dem efter lunch. ;)
