Livsmönster

Att skriva ner berättelsen om mig och Ada och Beda fick mig att tänka en del på hur mitt liv har sett ut. Det slår mig att det har funnits ett visst mönster i form av de återkommande perioder som jag kallar "omvälvningar". De kännetecknas av att livet plötsligt verkar flyta fortare och det händer en massa saker under några få månader. Händelserna har varit av olika slag under olika omvälvningar, yttre eller inre, känslomässiga eller reella, men det typiska är att det händer flera saker parallellt eller väldigt tätt efter varandra. De här perioderna har medfört en viss vånda men också en förhöjd livskänsla, ett starkare "här och nu".
Emellan omvälvningarna har livet flutit på i mer normal takt flera år i följd - inte nödvändigtvis händelselöst men händelserna har spritt ut sig på ett mer normalt sätt.
En del av omvälvningarna har markerat epokskiften i mitt liv, så att livet som har flutit på efteråt har varit ett annat än livet innan. Andra har varit mindre genomgripande, åtminstone till det yttre. 

Det här är kanske en rätt banal fundering. Kanske ser allas liv ut på ungefär det här viset. Och visst, det är väl rätt naturligt att sådant som att sluta gymnasiet och rycka in i lumpen eller att bli klar på universitet och börja jobba blir milstolpar i ens liv. Men ur mitt lilla personliga perspektiv är det liksom inte bara det?omvälvningarna har inte bara medfört de stora händelserna utan också kantats av mindre komplikationer, nästan som järtecken, och det var det som tillsammans med den där förhöjda livskänslan fick dem att kännas nästan magiska. De bildar stolpar i mitt liv, stommen som ger livskurvan dess form.
Ni som läser det här, har ni upplevt någon liknande struktur på ert liv, eller något annat? 

Ett fenomen med mina omvälvningar är att de också brukar kantas av romantiska komplikationer, ja, i alla fall de som var innan jag gifte mig. Gärna att flera flickor plötsligt visar intresse för mig samtidigt, som om något i processen - något med den starkare livs- och närvarokänslan, kanske - gjorde mig mer attraktiv just då. Eller kanske mer öppen. 

Kommentarer
Postat av: henrik

Jag måste faktiskt säga att jag inte riktigt känner igen mig. För mig har vandringen genom grundskola, gymnasium, universitet och vidare in i arbetsliv hängt samman utan att skarvarna varit särskilt stora. De flesta av mina fritidsintressen, som dansen och musiken, är också något som följt mig under väldigt lång tid och som jag tänker på som en enda lång rörelse. Inte heller kvinnorna i mitt liv har varit förknippade med några särskilda milstolpar, även om jag förändrades mycket under det ett och ett halv år som jag umgicks med h&h-kvinnan.
.
Två undantag kan jag ana, dels i ett skolbyte som hjälpte mig att fly mina plågoandar och dels förra årets livskris. Vid dessa tillfällen hände mycket under kort tid, men jag upplever inte att jag var mer levande eller attraktiv då. Snarare tvärtom.
.
Samtidigt har jag en känsla av att du är något på spåren och att livet för många växlar på det vis som du skriver.

2007-04-24 @ 18:17:24
URL: http://blogg.expressiv.se
Postat av: TheHolyGoat

Jag är faktiskt glad att du inte känner igen dig, Henrik, för då var funderingen inte fullt så banal som jag befarade...jag menar det vore ju tråkigt om alla upplevde livet likadant. ;-)
Det är intressant att du inte upplever att du var mer levande eller attraktiv under dina "omvälvningsaktiga" episoder. För mig var det inte så att jag själv kände mig mer attraktiv, men mer levande, och saker hände. Jag tycker att
den skillnaden mellan oss är intressant. Det kan förstås vara så enkelt att vi har haft omvälvningar av olika slag. Men också - jag kan ju inte tala för dig men i mitt fall har det kanske att göra med min personlighet. Jag är rent allmänt en som trivs med förändring och omvärdering och jag trivs bättre när det händer litet för mycket än när det händer litet för litet. Det får mig att leva upp.
När det gäller det romantiska har jag generellt varit ganska blyg. Kanske har det varit så att turbulensen under de här förändringsperioden har fått mig att tappa garden litet. Sänka muren.
Ja, jag vet inte, det är ju rätt spekulativt...men det intresserar mig.

2007-04-24 @ 22:37:36
URL: http://kortast.blogg.se
Postat av: bless

Hmpf. jag känner igen mig i det där också. Inte bara det där förra magknipsinlägget. För min del kanske det också är så att jag, när det är tillräckligt turbulent "sänkt skölden" och släppt in män i mitt liv, och just män i plural. Men jag har inte vandrat så rakt som er, inte ens ni närheten av en sådan linjär bildnings och yrkesbana. Jag har varit t vungen att göra annat först och har känt av de där vändpunkterna. Lite som i en dramtisk text, jag ser dem nästan som någon form av katharsis och för varje gång blir det lättare att hantera livet, även om det är kris i vändningen och det känns som allt kantrar. Kris lär ju vara ett ord som betyder förändring eller omvälvande, så det är väl så att det anstränger att förändra sig själv.

2007-04-25 @ 08:20:55
URL: http://blessathome.blogspot.com
Postat av: Manon

Kan förstå tanken!

Jag har aldrig sett just yttre förändringar som stora omvälvningar. Men, så är jag van vid att röra på mig. Jag har väl flyttat så där, 20 ggr i mitt liv, bytt otaliga skolor. Men linjärt var dte som er två fall ovan. Grundskola, gymnasie, universitet.

En stor omvälvning för mig var att rymma hemifrån då jag var 17 och klara mig själv. Då hände mycket men, det kändes faktiskt inte stort då utan bara skönt!

En annan omvälvning var vår flytt nu med barnen till vårt hus av idag - och läskig - men det bara för att jag vet i förväg att här ska jag bo i över 10 år för barnens skull så de slipper byta skola etc lika mycket som jag! DET känns som en läskig omvälvning. Nu är jag ju jättetvungen att vara snäll mot grannarna!!!! ÖHT - känslan att inte vara på språng är läskig! Att veta att man SKA bo här!

Männen då, de har jag släppt in en i taget. Jag skulle önska att jag hade prövat på flera mer som ung, men jag insåg inte att jag kunde det då. Var för blyg. Men de har alltid funnits där. Tagit öäver efter varandra.

Just NU känenr jag en omvälvning för mycket händer iom just flytten och att "nu ska vi bo här maken och jag och de 4 barn" I evighet. Känns det som...men det kanske är just den ron jag behöver för att hitta mig själv och inte bara vara på språng...faktiskt! Men läskigt är det!

2007-04-25 @ 09:13:58
URL: http://manon.blogg.se
Postat av: henrik

Även jag har trivts med att det händer för mycket snarare än för litet, men för mig har det varit ett grundtillstånd och inte förknippat med omvälvningar. När förra årets livskris kom blev jag tvärtemot tvungen att skära ned på yttre stimuli genom att bland annat släppa uppdrag och engagemang. I somras när bearbetning och återhämtning påbörjades levde jag nästan som en eremit, med väldigt få och sporadiska kontakter med omvärlden.
.
Så det låter onekligen både som att våra omvälvande perioder har varit olika, men också som att vi har levt tiden däremellan på olika sätt.

2007-04-25 @ 09:37:28
URL: http://blogg.expressiv.se
Postat av: TheHolyGoat

Kul att läsa era kommentarer. Det finns tydligen både likheter och olikheter! Jag tror kanske att olikheterna har en del att göra med skillnader mellan personligheter - men också med hur våra liv gestaltat sig. Kanske jämför vi äpplen och päron när det gäller omvälvningar - jag tror t ex inte att jag har gått igenom någon lika djup livskris som Henrik beskriver i vuxen ålder. Gjorde jag det skulle jag kanske också behöva skärma av mig.
Bless, ja, min bana har som sagt varit rakare än din att döma av vad du har berättat på din blogg. Intressant då att du också har upplevt att du sänkt garden romantiskt, eller vad man ska kalla det, när det rört mycket på sig. Verkar på det här lilla underlaget som att bara vissa av oss gör det.

Manon, välkommen hit! Ro för att hitta sig själv - det kan nog vara så. Ibland är det kriserna och omvälvningarna som man lär sig mest av. Ibland är det kanske snarare ro att smälta som man behöver.

2007-04-26 @ 00:10:09
URL: http://kortast.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0