Ergo sum

Det här vore väl ingen riktig blogg av "jag och mina tankar"-slaget om jag inte gick in på den eviga frågan om vem jag egentligen är.
"Vem är du själv, egentligen - ensam och utan namn?" sade Tom Bombadill.
Och visst, jag är nog också anhängare av skolan att allt vad vi är, är vi i relation till andra människor. Det är det som är så skönt sent på kvällen när alla andra har somnat: Jag är ingen, eller inget annat än vad jag väljer att tänka för stunden - eller läsa - eller titta på. Avkoppling från varat. Sedan går jag och tar en titt på någon av mina sovande - på henne, den älskade, eller någon av våra kära små - och är någon igen i kärleken.

Redan när jag mönstrade inför värnplikten sade psykologen att jag hade väldigt bra koll på mig själv. Han menade, tror jag, att jag hade kontakt med mina känslor och visste vad jag stod - även vad jag hade för problem. Nu däremot, nu är livet så fullpackat att jag inte vet lika väl fastän jag tycker att jag förstår så mycket mer. Det är humörsberoende. I vissa stunder, när jag är som mest utmattad, är det så mycket svärta och otillräcklighet. Morgonen efter älskar jag livet.

Jag kan nog inte definiera mig som annat än pusselbitar. Jag är en pappa, en tänkare, en passionerad längtare (med risk för att låta som en parafras på Bless). Analytiker, logiker, taktiker på dagarna. En som vill leka och göra skönhet på kvällar och helger.
Jag känner nog att jag är något i relation till tingen också: Huset jag bor i, limträskivan som jag bearbetar till en tröskel, blomman som jag planterar, trädet vars bark jag lägger mina handflator mot. Jag vet bara inte vad.

Kommentarer
Postat av: henrik

Det där, hur jag definierar mig själv, har jag inte funderat så mycket på. Tror du att det är avgörande för hur vi är mot oss själva och andra?

2007-04-26 @ 12:11:35
URL: http://blogg.expressiv.se
Postat av: TheHolyGoat

Det är förstås bra med självkännedom men att kunna "definiera" sig själv i form av några snärtiga rader som fångar vad man är - nej, det tror jag inte är viktigt eller ens möjligt. Det blir mest, som här, en lek.
Att definiera vad man *vill* vara är nog, säger jag utan att ha tänkt igenom det riktigt, både enklare och mer matnyttigt.

2007-04-26 @ 14:22:13
URL: http://kortast.blogg.se
Postat av: bless

Jag tror att det är en viktig fråga, hur man definierar sig själv och jag tror att alla har en deinition av sig själva mer eller mindre omedveten, mer eller mindre verbal. Mer eller mindre sannolik. Mer eller mindre konstruktiv. Men jag är övertygad om att definitionen av sig själv hänger ihop med självbilden. Vem jag är, förutom rent praktiska frågor som att jag är mamman till mina barn, ägare till mina hästar, hund, hus och yrkesrill etc har jag ingen jäkla aning om just nu. Vilket är skrämmande och befriande:)

2007-04-26 @ 17:44:21
URL: http://blessathome.blogspot.com
Postat av: henrik

Jag säger aldrig nej till en rolig lek! =)
.
Du skriver att allt vad vi är, är vi i relation till andra människor, för att sedan komplettera med att det också kan vara i relation till tingen. Om jag förstår dig rätt så menar du att du är du just därför att det finns andra och annat som inte är det. Om allt och alla var likadant skulle du inte kunna urskilja dig själv. Om alla var fäder skulle du inte veta vad en far är.
.
I så fall skulle jag vilja göra ytterligare en komplettering, nämligen att du är det du är även i relation till dig själv. När du är glad är du det för att du inte alltid är det. Om du vore glad jämt skulle du inte veta vad glad var.
.
Samtidigt anar jag att det finns något mer i din definition av dig själv än bara att du är i kontrast till andra, annat eller dig själv, men lyckas inte sätta fingret på det. Kanske du kan hjälpa mig? =)

2007-04-26 @ 20:53:09
URL: http://blogg.expressiv.se
Postat av: TheHolyGoat

Oj, det här blev tricksigt. Speciellt som jag just har varit ute med jobbkompisar, vilket betyder att jag för ovanlighetens skull inte är riktigt nykter.

Emellertid, Bless - ja, det är viktigt hur man definierar sig själv, det håller jag med om. Inte för att definitionen nödvändigtvis kommer att vara särskilt sann men den kommer att säga mycket om vad man vill vara, vilket är en viktig sak i sig.

Henrik - "i relation till andra" - nej, jag menar inte i motsats till utan snarare det att stora delar av personligheten manifesterar sig endast genom hur man agerar mot och relaterar till andra OCH (ett viktigt tillägg) hur dessa andra reagerar på det. Det är p g a det senare som jag inte vet VAD jag är i relation till tingen (fast jag känner att det är nånting) - de ger ingen återkoppling. Här någonstans ligger det jag inte kan sätta fingret på och tyvärr inte kan hjälpa till med...

Att vara i relation till mig själv? Det låter problematiskt. Jag tror att jag skulle kunna lura mig till i princip vad som helst om jag inte hade tillgång till den "reality check" som andra människor erbjuder. Så lömsk och lättledd är jag.

Jisses, det här blev flummigt. Jag tror att jag borde gå och lägga mig pronto.

2007-04-27 @ 01:32:25
URL: http://kortast.blogg.se
Postat av: henrik

Ledsen om jag krånglar till det. Jag försöker nog bara förstå. =)
.
Jag anar en postmodernistisk tankegång i din definition av dig själv och kanske finns kritiken mot objektivitet i ditt tankesätt, men med en betoning på det kontextuella snarare än det relationella?
.
Det finns nog en hel del sanning i det kontextuella synsättet, men samtidigt får man nog inte dra det för långt. Tag till exempel dina händer. Det må hända att det enda som är intressant är vad du kan använda dem till eller vem som ser dem, men det betyder ju inte att de slutar att vara en del av dig när du inte använder dem eller när någon annan inte ser dem. Men det faktum att du använder ordet "manifesteras" får mig att tro att du inte heller menar det. Eller?
.
Jag hoppas att jag inte rör till det ännu mer. Det kan vara så att jag inte riktigt har förstått vad leken går ut på. =)

2007-04-27 @ 12:22:35
URL: http://blogg.expressiv.se
Postat av: TheHolyGoat

Var inte ledsen, det är kul med frågor... :)
"Leken" bestod i att försöka göra en sån där kortfattad definition av mig själv trots att jag är tveksam till om det egentligen är möjligt. Svarar på kommentarer gör jag däremot helt seriöst. Så:

Jag vet för litet om postmodernt tänkande etc för att kunna svara direkt, så därför berättar jag hur jag tänker i stället. Om personlighet tror jag för det första att många drag i den är medfödda (och det tror många forskare numera också, om jag har fattat saken rätt). Men det där medfödda är ju inte en fullständig personlighet utan den fortsätter att utvecklas under livet. Utveckla sin personlighet kan man kanske göra på många sätt (tänka, meditera, studera, whatever) men den viktigaste utvecklingen sker i samspelet med andra människor. Det gäller särskilt de sidor av personligheten som handlar om hur vi beter oss mot och med andra - d v s det som andra uppfattar som hur vi "är". De aspekterna formas i stor sett BARA genom mänskligt samspel.

Med de aspekterna är det dessutom så att även om de "finns" hela tiden i form av mönster i min hjärna så manifesterar de sig bara just i samspelet. När jag inte samspelar är de inte observerbara ens för mig själv. Om jag sitter ensam hemma på verandan en kväll, så kan jag för att ta ditt exempel titta på min hand, jag kan mäta den, räkna fingrarna etc. Jag kan däremot inte sitta och känna efter hur pass blyg jag är. Det märker jag bara om jag försöker ta kontakt med någon.

Objektivitet: Jo, i den fysiska värden tror jag på sådant som objektiv sanning. OK, det finns ju kvantmekaniska osäkerheter och sånt men på vardaglig nivå funkar orsak-verkan riktigt bra. Men sanning när det gäller människors själar och mänskliga relationer? Nja. Det finns så många dubbla bottnar och motsägelser. Jag skulle vilja säga så här när det gäller relationer: Det kan finnas ärlighet. Ja, det bör eftersträvas. Men ärlighet är inte nödvändigtvis detsamma som sanning. Människans värld och människans liv är obotligt mångtydiga men det råkar vara en egenskap som jag gillar hos tillvaron.

2007-04-27 @ 14:36:44
URL: http://kortast.blogg.se
Postat av: henrik

Ok, då tror jag faktiskt att jag hänger med! =)
.
En liten kommentar om blyghet bara: Om du väljer att definiera dig själv som blyg beror det nog inte bara på de känslor du känner i samspelet med andra människor utan också på hur du tänker på dina känslor. Oreflekterat är nog det en produkt av tidigare erfarenheter, men med lite medvetenhet, eftertanke och övning kan man lära sig att tänka på andra sätt om man vill.

2007-04-27 @ 16:40:12
URL: http://blogg.expressiv.se
Postat av: TheHolyGoat

Bra gjort, Henrik, att lyckas hänga med i det här!

Håller med dig om blyghet. Det är egentligen ingen egenskap utan en dålig etikett på ett beteendemönster. Folk som beter sig "blygt" kan göra det av rätt olika skäl.
Här använde jag bara "blyg" som ett exempel men det stämmer att jag kan bete mig blygt. Med åren har jag dock lärt mig förstå mekanismerna bakom det bättre och blivit bättre på att bryta det.

2007-04-27 @ 16:55:54
URL: http://kortast.blogg.se
Postat av: Visionary soul

Oj, här var det djupt och filosofiskt... eller är det bara filosofiskt? ;-) Sånt kan vara lite svårt att avgöra när man pratar "fackspråk" - har man verkligen kommit djupare in i en fråga, eller har man bara väldigt bra kläm på den rätta terminologin?
Förlåt om jag retas lite... ta det inte allvarligt. Var och en blir salig på sin fason, det är ingen kritik, bara en reflektion som jag faktiskt gör ibland.
Annars har jag tänkt, särskilt den senaste tiden, att "självkännedom" inte riktigt handlar om att kunna säga "jag är en som...". Litegrann utifrån det ni diskuterar ovan - att man faktiskt inte är bara en slags person, att olika sammanhang tar fram olika delar av ens personlighet. Jag vill faktiskt gå så långt som till att säga att jag inte VILL definiera mig själv längre... jag vill ha friheten att kunna vara både "superanalytisk professor i astrofysik" och "raggarbrud med trasiga jeans och tatueringar"... för att hitta på några ganska extrema olikheter. "Du har så många sidor i dig - vem är du när jag ringer på dörr'n?", som Robban sjunger... det är ju det som är spännande med människor. Att vi inte är en och samma, alltid.
Så jag vill nästan vända på det och säga att det INTE är viktigt hur vi definierar oss själva - eftersom den som verkligen vill veta inte får någon vägledning av det jag påstår om mig, då jag bara beskriver en roll som jag skulle vilja passa i. Eller...? Jag vill veta vem du är i förhållande till tingen, dvs den du verkligen är när du inte "förhåller dig". Det är det som är det spännande med andra människor! :-)

2007-04-29 @ 20:49:13
URL: http://visionarysoul.blogspot.com
Postat av: TheHolyGoat

Äh, retas på du, V-soul! Jag tror att jag gillar när folk gör det...för det får en att ta ett steg tillbaka och titta vad man håller på med.
Du har rätt i att fackspråk kan vara en rökridå för en hel del saker inkl okunskap. Själv jobbar jag med IT som ju är fullt av buzzwords som ibland döljer ren bulls**t - även om det inte är lika illa nu som det var i början av internetboomen.
Men på den här diskussionens område behärskar jag inget fackspråk. Snarare faller jag in i något slags allmänakademiskt språk som...ja, det är väl bara så jag uttrycker mig när jag ska vara precis.

Håller helt med om det du skriver om självkännedom, ens olika personligheter etc. Jag vill inte heller placera in mig i något fack. Men även om man varken kan eller vill gör någon heltäckande, allmängiltig definition av sig själv, så tycker jag ändå att det finns vissa saker som är intressanta att reflektera över. T ex hur man kan ha vissa grundläggande personlighetsdrag som dyker upp på olika sätt i allt man gör och alla sammanhang, medan andra drag verkar vara mycket mer lättflyktiga och/eller situationsberoende. Eller hur en viss livssituation kan locka fram och förstärka delar av ens inre arsenal medan andra går i ide men finns där under ytan ändå...o s v. Men såna funderingar är nog mest av intresse för mig själv, för som du är inne på är det svårt att värdera vad andra säger om sig själva.

Ang "jag vill veta vem du är i förhållande till tingen" - osäker på om det är en direkt fråga till mig men jag satt just igår och funderade på den saken, så det kommer nog ett inlägg om det snart. :-)

2007-04-30 @ 10:48:32
URL: http://kortast.blogg.se
Postat av: Visionary soul

Tack för att du berättar lite om hur "attityden" är inom din bransch - det är ju något som jag är intresserad av att förstå, som du vet! :-) Alltså, kanske inte bara just "din bransch", mer... ja, alla andra arbetsområden än mitt eget... ;-)

Jag tror att bloggen är ett bra forum för att just modellera lite, formulera vem man tycker att man är. Testa lite. Det är intressant att läsa om andras utforskningar om sig själv också - så fortsätt med det, du! :-)

Frågan är generell, men den riktar sig såklart till individer, som du! :-)

2007-05-04 @ 23:19:21
URL: http://visionarysoul.blogspot.com
Postat av: carulmare

Intressant diskussion. Väntar med spänning på inlägget om förhållandet till tingen... Undrar om du menar detsamma som jag tänker på. Eftersom jag bor ensam, kallar jag det inte tingen, utan kanske att komma hem. Tänk vad skönt att bara få sitta där, odefinierad.

För mig handlar det kanske inte så mycket om definitioner som att hitta förhållningssätt, sådana som fungerar, som känns bra. Från hur jag är... till hur jag vill ha det, skulle jag kanske kunna dra ihop det.

2007-05-05 @ 13:09:36
URL: http://carulmare.blogspot.com
Postat av: TheHolyGoat

Kul att ses, Carulmare! Jag började faktiskt skriva på det där inlägget om tingen igår men det var svårt, så det dröjer kanske en dag eller två.

2007-05-08 @ 09:51:24
URL: http://kortast.blogg.se
Postat av: Miranda

En mycket senkommen kommentar i en diskussion som nog är lämnad...
Kan ändå inte låta bli att skriva, även om jag nog inte hänger med i alla turer, och kanske det redan är sagt det jag tänker på.
För mig är det just nu viktigt att se vem jag är i relation till mig själv. Jag tror att det finns en sanning som är min och som handlar om hur jag själv på bästa sätt lever mitt liv, förhåller mig till andra, till mig själv. Hur jag gör det bästa av det jag har. Kanske hur jag är lycklig.
Jag tänker att man ju, som jag också förstod din utgångspunkt, är någon i förhållande till andra, som de uppfattar mig eller som jag uppfattar mig själv i förhållande till dem. Men om det inte är en definition, eller upplevelse, som känns riktig för mig, eller som hindrar mig, då måste jag hitta mig i relation till något annat. Mig själv kanske, eller, kan det vara tingen? (Har inte läst än vad du skrivit om det.)
För mig kan det vara en risk i att jag definierar mig i relation till andra, men jag tänker att det är nog olika beroende på hur trygg man är i sig själv. Och som Visionary soul skriver om att inte definiera sig alls, att kunna vara alla ytterligheter, tror att också då behövs en trygghet i det inre. I alla fall för mig.
Kanske den tryggheten är just hur jag förhåller mig oberoende av andra människor. Att jag är trygg i att vara ingen, vara odefinierad. Kanske det är något som är mer självklart för en del, och att man då mer direkt kan förhålla sig till andra, utan att behöva gå omvägen om sig själv...
Ja, kanske inte något nytt eller så. Hittade en blogg jag tyckte mycket om att läsa och som fick mina tankar vidare. Tack för det! Ska läsa vidare...

2007-08-12 @ 13:47:15
URL: http://mirandasmellanrum.blogspot.com/
Postat av: TheHolyGoat

Välkommen, Miranda! Diskussionen är gammal, ja, men jag kan ju svara på kommentarer ändå, särskilt när du skriver att du tycker om min blogg. :)
Alltså, det där med i relation till andra handlar ju mest om vad man upptar för plats i världen just nu. I relation till sig själv, däremot, tror jag som sagt att man mer definierar vad man vill vara. Båda pusselbitarna behövs för att kunna göra medvetna val om sin utveckling. För att avgöra i vilken riktning man ska gå måste man ju veta både var man är och vart man vill komma.
Jag lutar mer och mer åt att man inte ska krångla till det så mycket när det gäller personlig utveckling (ett uttalande som kanske känns litet märkligt i kontrast till min mångordighet om detta). Inte bygga så stora tankesystem. Ta det enkelt i små konkreta steg: Jag vill bli snällare mot djur. Jag vill säga något vänligt till någon oftare än jag gör. Whatever. Det som är gott i det lilla är oftast gott i det stora också.
Angående det som V-Soul skrev om att kunna vara olika sorters personer...det handlar väl om att kunna använda fler sidor av sin personlighet. Ja, det har kanske med trygghet att göra. Men också i omvänd riktning, tror jag, för om man kan att ta fram fler sidor hos sig själv och använda dem i rätt sammanhang, så kan det göra att man känner sig säkrare och mer kapabel.

2007-08-14 @ 14:48:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0