Mellan natt och dag
Att stå på busshållplatsen i kylan och decembermörkret, frost på kurens glasväggar, bilar som strömmar förbi som okroppsliga par av ljuspunkter. Halvvaken, huttrar lätt. Kliver på bussen och går långt bak, sjunker ner i sätet och blundar för de skarpa lysrören. Förs framåt, längtar bakåt till värmen i huset och till barnen; tvillingflickan som låg och såg på mig innan hon somnade igår kväll, tvillingpojken som kom och kröp ner hos mig i natt, de två större som jag i alla fall hann krama och säga hej till innan jag gick. Längtar till i eftermiddag när jag ska hämta dem.
Omstigning på Gullmarsplan, kryssar mellan tidningsutdelarna men tar inte emot något av dem, kliver på tåget och förs bort på ståplats. "Universum är balans" läser jag över någons axel och tänker nej, det är en resa, en lysande pil ut i mörkret, precis som det här tåget. Jag byter på Slussen och får sitta, kurar med ryggsäcken i knät och halvslumrar medan flickan bredvid mig spelar patiens på sin mobil. Vägrar att tänka på mötet som jag ska sitta i hela dagen. Det kommer tids nog. Just nu vill jag bara vara i min drömska bubbla, vaggad till trygghet av vagnens rörelser och människokropparna omkring mig.
